tisdag 2 december 2014

Bokrecension: Veiled Target

Utgivningsdatum: 22 juli, 2014
Veiled Target (Veilers, #1) är första delen i en serie av författaren
Robin Bielman. Den handlar om Tess Damon som jobbar för P.I., den privata underrättelsetjänsten, med att eliminera farliga magiska varelser, så kallade Veilers. Chefen har satt ett ultimatum: Hennes nästa uppdrag kan bli hennes sista om även detta uppdrag går fel.
Insert Hugh Langston - hennes nästa måltavla som är en halvvarulv. På dagarna jobbar han som räddningspilot samtidigt som han är ledare för en pack varulvar. När båda utvecklar känslor för varandra från första minut blir det allt svårare för Tess att behålla den viljestyrka som krävs för att utföra uppdraget. När hon sen upptäcker att Hugh kanske inte alls är så farlig som hon letts till att tro, börjar Tess sakta tvivla på organisationens syfte och om hon verkligen jobbar för rättvisan.

Nu till mina tankar om Veiled Target:
Även denna bok lider som så många andra böcker av syndromet "skenet kan bedra". Med det menar jag helt enkelt att: Jag gillade den inte. Boken hade många brister, och berättelsen upptog egentligen bara några dagar där första dagen drog ut på tre fjärdedelar av boken. Berättarrösten skiftade mellan Tess och Hughs perspektiv, men detta är inte något plus, då båda karaktärer kändes tråkiga. Sidokaraktärerna, till exempel chefen, kunde ha utvecklats mer istället för att framstå som ett avlägset hot mot deras lycka. Men det mest oförlåtliga enligt mig är att The Bad Guy, det vill säga boven i dramat, var alltför uppenbar. Man behöver inte precis vara Sherlock för att lista ut denne, men att göra det innan huvudkaraktärerna i boken gjorde det, särskilt när denne serverades på silverfat, gav mig ingen hög uppfattning om dessa. Boken var spännande i början, men kvaliteten sjönk snabbt och historien kändes bekant från flertalet andra paranormal romance-böcker som jag läst, vissa bättre än andra. Att den inte föll mig i smaken kan också bero på att jag till en början trodde det var en urban fantasy-bok, men min slutliga dom är densamma.
Rekommenderas ej.

onsdag 26 november 2014

Throne of Glass

Hej!

Jag trodde jag hade läst min sista vampyrbok för längesen. Kreativiteten hade nått botten, eller så var det svårt att få den att fritt flöda. Någon som knappast verkar lida av det problemet är The Oatmeal.

Efter ett långt avbrott känner jag dock för att återuppta bloggandet. Det blir ett inlägg om året, minst :) Att blogga varje dag om böcker som man läst är svårt, då det tar mycket tid att sitta och läsa ut en bok. Jag har upptäckt att även om läslusten inte är vad den en gång varit, så har jag fortfarande ett intresse för nyutkomna böcker och brukar oförskämt läsa recensioner och spoilers (kommer inte spoila här dock).

Just därför kommer jag skriva en del om vad jag läser, men främst ge tips på nya böcker inom urban fantasy-genren (menar samma genre som sci-fi-bokhandeln, då jag vet att genren går under många olika namn). Tips på något som ökar chans att dyka upp i google? Och hur hittar utländska läsare hit egentligen? Borde jag skriva på engelska som Kenza gör?


Hursomhelst. Just nu läser jag första delen i en serie. Throne of Glass, av Sarah J Maas. Den handlar om en tjej, Celaena, som är en ökänd lönnmördare (på knappt 18 år). Efter ett års straffarbete i fängelse under den nya kungens hårda regim blir hon erbjuden en chans till frihet - men bara om hon är med i en tävling. Priset? - Att bli sin största fiendes soldat.