måndag 15 november 2010

Lady Gallant

För en månad sen läste jag Lady Gallant av Suzanne Robinson (fr 1991), som är en medeltida romantisk berättelse. Då många böcker med viktoriansk tema (vilket är en generalisering från min sida då viktorianska böcker har sin egen subkategori inom kärleksgenren, och alltså inte är detsamma som medeltida romaner: eng. Medieval Romance resp. Regency Romance), har samma typiska karaktärer och repetitiva handling, sökte jag specifikt efter en som uppfyller kraven på spännande handling och personer. Lady Gallant gjorde mig inte besviken! Den har allt som man förväntar sig av en bra kärleksbok: en kvick dialog, passionerade karaktärer och en spännande historia.

Jag ska inte avslöja handlingen förutom i mycket korta drag. Den handlar om England under drottning Marys, mera känd som Bloody Marys, tid. Mary har som mål att omvända alla till katolska kyrkan och avrättar de som vägrar. Nora är en hovdam som egentligen är en spion åt prinsessan och tronarvingen Elizabeth, och riskerar ständigt sitt liv för att rädda oskyldiga från ett hemskt öde. Under en attack av ett gäng pirater räddas Nora av Christian de Rivers (aka. Kit), en svärd-svingande skojare som sveper henne i sina armar.

Lady Gallant levde upp till mina förväntningar, och jag fällde även en och annan tår (vilket är ett bra tecken!). Jag håller den som ett exempel på vad alla roman(s)er borde vara. Till att börja med har den tilltalande karaktärer. Nora antas vara blyg och grå, vilket de första sidorna av boken också framställer henne som. Men tvärtom är hon en av de mest välgjorda karaktärerna som jag läst på länge! Nora är modig och har djup, vidare är hon trovärdig för sin tid och man kan inte låta bli att sympatisera med henne. Den manliga huvudpersonen, Kit, är minst lika välgjord.

Lady Gallant tar avstånd från klassiska karaktärer inom genren (en rolig parodi på dessa finns här). Istället för att vara en grubblande, cynisk, och/ eller torterad alfahanne, är Kit en njutningsmänniska och vällustig person. Han har däremot en mörk bakgrund som uttrycker sig i en oförtröttlig vilja att ta ut sin hämnd på den som orsakade den. Kit blev kidnappad som ung och hade en uppväxt som närmast liknar en bandits, vilket gör att han stundom känner sig som en skurk utklädd till aristokrat, även om han utövar de sociala koderna med perfektion. Ett missförstånd mellan Kit och Nora som sker på bröllopsdagen kommer leda till stor tragedi. Kit tror nämligen att Nora är en spion som är ute efter att förgöra honom och hans familj och kommer väldigt snart förvandla Noras äktenskapliga lycka till olycka.

Boken är mycket underhållande. Det elisabetanska språket ger en verklig känsla för perioden, och den historiska bakgrunden är väl utstuderad (inte så konstigt med tanke på att författaren är historiker). Resultatet är att jag alltid kommer minnas Lady Gallant med stort nöje.

Utdrag ur Lady Gallant:

Kit och hans far Sebastian, utklädda till munkar för att smuggla bort hedningar (dvs. icke-katoliker):

"It matters not," Sebastian said as he donned his own habit. "The Queen thinks you the savior of London's runagates. Now, do I look like a friar?"
"As much as I look like a bishop."
"That doesn't bode well for our disguise, my headstrong."
Christian bent and rummaged through the basket from which they'd taken the robes. "That's why I brought padding." He thrust a pillow and twine at his father. "Tie this around me, and I'll look as fat and useless as any brother in Christendom."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar