torsdag 25 november 2010

Undead and Unwed


Undead and Unwed är vad jag kallar vampyrgenrens chick-lit. I serien Queen Betsy av författaren MaryJanice Davidson finns hittills 9 böcker.

Elizabeth "Betsy" Taylor är otursförföljd: hon har precis sparkats från sitt sekreterarjobb, blivit angripen av en grupp idioter som klöste och bet på hennes kropp som "ett gäng rabiessmittade ekorrar" varvid hon endast kunde försvara sig med spetsen på sina Manolo Blahniks, och blir dessutom överkörd av en ful Pontiac-SUV på sin 30-årsdag!

Härifrån är det en rolig skildring av hur Betsy vaknar upp på begravningsbyrån dagen för begravningen, får en chock när hon inser att hennes styvmor hade planerat att begrava henne i sina avlagda skor och en ful rosa kostym, brunt läppstift och på tok för mycket blå ögonskugga. Då Betsy inser att hon är, som hon uttrycker det "dead but too dumb to lie down" beslutar hon att ta saken i egna händer.

Men Betsy inser snart att hon förvandlats till en vampyr, när hon räddar en mamma och dennes unge från ett kriminellt gäng och flickan utbrister:

"You're a vampire. A good one, so that's all right," she added.
My hand came up so quickly I actually bit myself. I felt the sharp tips of new fangs, fangs that had come out when I'd smelled her mother's blood, fangs that seemed to be taking up half my mouth.
"A vampire? How ith that pothible? I died in a car ackthident, for God'th thake! Aw, thon of a bith!"
"Are you going to suck our blood?" Justine asked curiously.
"Blood maketh me throw up. Even the thight of it—ugh."

Betsy slår hål på alla klichéer som finns i vampyrböcker och -filmer. Hon tycker att blod är äckligt när hon i själva verket borde suga småflickor torr som det själlösa monster hon nu är, saknar ett brinnande självhat eller någon större lust att bekämpa brottslighet för att sona för sin oberättigade existens och sina nya matvanor. Hon lyckas inte heller skrämma iväg barndomsvännen Jessica eller den nyförvärvade bögkompisen Marc, som envisas med att vara hennes "sidekick".

Betsy inser att bara för att hon är död betyder det inte att hon inte kan ha ett liv. Men plötsligt dyker det upp vampyrer som kräver att hon antingen ansluter sig till deras klan eller dör (på riktigt). Å ena sidan Nostro, en sliskig 500-årig vampyrhärskare som uppfyller varenda motbjudande kliché som någonsin funnits, å andra sidan den arroganta, opålitliga men samtidigt urläckra vampyren Sinclair (aka. Mr Tall, Dark and Handsome). Och det blir knappast lättare när alla av en outgrundlig anledning tror att hon är en slags förutspådd vampyrdrottning ..

Undead and Unwed är otroligt härlig och jag rekommenderar den till alla som gillar chick-lit, vampyrer och humor!
  • För rätt läsordning av böckerna i serien Queen Betsy (eller The Undead Series) klickar du här

måndag 15 november 2010

Lady Gallant

För en månad sen läste jag Lady Gallant av Suzanne Robinson (fr 1991), som är en medeltida romantisk berättelse. Då många böcker med viktoriansk tema (vilket är en generalisering från min sida då viktorianska böcker har sin egen subkategori inom kärleksgenren, och alltså inte är detsamma som medeltida romaner: eng. Medieval Romance resp. Regency Romance), har samma typiska karaktärer och repetitiva handling, sökte jag specifikt efter en som uppfyller kraven på spännande handling och personer. Lady Gallant gjorde mig inte besviken! Den har allt som man förväntar sig av en bra kärleksbok: en kvick dialog, passionerade karaktärer och en spännande historia.

Jag ska inte avslöja handlingen förutom i mycket korta drag. Den handlar om England under drottning Marys, mera känd som Bloody Marys, tid. Mary har som mål att omvända alla till katolska kyrkan och avrättar de som vägrar. Nora är en hovdam som egentligen är en spion åt prinsessan och tronarvingen Elizabeth, och riskerar ständigt sitt liv för att rädda oskyldiga från ett hemskt öde. Under en attack av ett gäng pirater räddas Nora av Christian de Rivers (aka. Kit), en svärd-svingande skojare som sveper henne i sina armar.

Lady Gallant levde upp till mina förväntningar, och jag fällde även en och annan tår (vilket är ett bra tecken!). Jag håller den som ett exempel på vad alla roman(s)er borde vara. Till att börja med har den tilltalande karaktärer. Nora antas vara blyg och grå, vilket de första sidorna av boken också framställer henne som. Men tvärtom är hon en av de mest välgjorda karaktärerna som jag läst på länge! Nora är modig och har djup, vidare är hon trovärdig för sin tid och man kan inte låta bli att sympatisera med henne. Den manliga huvudpersonen, Kit, är minst lika välgjord.

Lady Gallant tar avstånd från klassiska karaktärer inom genren (en rolig parodi på dessa finns här). Istället för att vara en grubblande, cynisk, och/ eller torterad alfahanne, är Kit en njutningsmänniska och vällustig person. Han har däremot en mörk bakgrund som uttrycker sig i en oförtröttlig vilja att ta ut sin hämnd på den som orsakade den. Kit blev kidnappad som ung och hade en uppväxt som närmast liknar en bandits, vilket gör att han stundom känner sig som en skurk utklädd till aristokrat, även om han utövar de sociala koderna med perfektion. Ett missförstånd mellan Kit och Nora som sker på bröllopsdagen kommer leda till stor tragedi. Kit tror nämligen att Nora är en spion som är ute efter att förgöra honom och hans familj och kommer väldigt snart förvandla Noras äktenskapliga lycka till olycka.

Boken är mycket underhållande. Det elisabetanska språket ger en verklig känsla för perioden, och den historiska bakgrunden är väl utstuderad (inte så konstigt med tanke på att författaren är historiker). Resultatet är att jag alltid kommer minnas Lady Gallant med stort nöje.

Utdrag ur Lady Gallant:

Kit och hans far Sebastian, utklädda till munkar för att smuggla bort hedningar (dvs. icke-katoliker):

"It matters not," Sebastian said as he donned his own habit. "The Queen thinks you the savior of London's runagates. Now, do I look like a friar?"
"As much as I look like a bishop."
"That doesn't bode well for our disguise, my headstrong."
Christian bent and rummaged through the basket from which they'd taken the robes. "That's why I brought padding." He thrust a pillow and twine at his father. "Tie this around me, and I'll look as fat and useless as any brother in Christendom."

lördag 6 november 2010

Blue Diablo

Den senaste tiden har jag inte lyckats uppdatera bloggen, men är ändå positivt överraskad av upptäckten av en trogen anhängarskara. Tack för att ni finns! Nu till en av mina all-time favorites inom urban fantasy:

Corine Solomon lyckades förra året efter bara en bok platsa bland mina favoritkaraktärer inom genren. Än så länge finns bara två böcker utgivna i serien, Blue Diablo och Hell Fire, av författaren Ann Aguirre.

When I touch something, I know what’s happened to an item, who’s owned it, and to a lesser extent, what will happen to it in the future, although that’s less sure, as any diviner could tell you. Such prediction isn’t much use, unless you’re breathless with wondering about the fate of hand-painted Dutch miniatures. Most people aren’t.
History, though . . . yeah, therein lies the magick. And the reason folks never stop trying to find me. If this could talk, people say dreamily, peering at a piece of antique jewelry. In truth it’s generally pretty boring; the item gets worn, and then it goes in a box. Repeat. But once in a while, once in a while an item passes across my palms with a real story to tell.
And that’s where the trouble starts.


Corine Solomon är en 'handler' och kan läsa historien och framtiden om ett objekt genom att röra vid den. Genom att använda sin förmåga kan hon finna saknade föremål, men även personer, vilket är varför hon aldrig lämnas i fred. Som till exempel hennes före detta pojkvän Chance (det finns en anledning till varför han heter så). Tidigare samarbetade Corine med Chance när hon använde sin förmåga, men när deras sista fall gick fruktansvärt fel, flydde Corine landet och öppnade sig en antikaffär i Mexico City. Chance dyker nu upp från ingenstans på hennes tillflyktsort där hon det senaste året byggt sig en fristad och behöver hennes hjälp för att finna någon de båda älskar, hans mamma. Corine accepterar uppdraget, om än motvilligt. Men jakten visar sig vara farlig redan från början då den leder dem in i en värld som båda är välbekanta med: demoner och trollkarlar, andar, zombies och svart magi .. Corine upptäcker även annat i det förflutnas kapitel som inte avslutat riktigt än.

Blue Diablo är en uppfriskande ny bok i urban fantasy-genren, med en komplex huvudperson som är hemsökt av sitt förflutna. Corine fick sin förmåga av sin mamma när denne dog i en brand, därför upplever hon extrem smärta och får brännmärken varje gång hon använder den.

Chance har alltid tur. Vart han än går verkar saker och ting till hans fördel, oavsett hur illa läget framstår kommer han ut oskadd. Detsamma kan inte sägas om hans närstående (kosmisk balans i beräkning, någon?) vilket gör en relation med honom livsfarligt.

Corine är en överlevare, men hon är inte den stereotypa hårda karaktären (som verkar sova på spikmattor och klä sig i pansarstål) du vanligtvis hittar i urban fantasy. Nej, utan hon är kort, klär sig bohemiskt, och har en sund tillvaro. Hon kunde varit vem som helst, om inte för sin förmåga och tragedin i sitt förflutna. För mig verkade hon äkta, liksom hennes relation till Chance: två människor som kände varandra djupt i det förflutna, men är osäker på hur man förhåller sig till varandra i nuet. Det finns en sprakande personkemi mellan dem, men Corine är osäker på om hon vill vandra den vägen igen.

Berättelsen skildras ur första person, vilket är vad jag föredrar då det låter oss se, känna och höra händelserna som sker genom Corine. En annan sak som är bra med boken är hur verklig Corines värld kändes. Författaren själv bor i Mexiko, vilket utan tvekan bidragit till att porträttera Corines liv i Mexico City. Vad som verkligen imponerade mig var dock hur de övernaturliga detaljerna vävdes in med detaljer i det dagliga livet. Det var verkligen lätt att tro på det magiska som driver Corines värld eftersom det finns många människor som tror på det ockulta även i verkligheten (t ex voodo och wicca).

Även om jag gillar urban fantasy-böcker som handlar om vampyrer, varulvar, bevingade feer så är det också skönt att läsa något som inte sträcker trovärdigheten alltför långt. Rekommenderar boken starkt - för dess berättarstil, tilltalande karaktärer, snabba handling och autentiska magiska värld.

Förresten, titeln på boken? Du kommer aldrig gissa var den kommer ifrån.

  • Tredje boken i serien Corine Solomon, Shady Lady, utkommer den 5 april, 2011.

  • Om inte jag lyckades övertyga er om hur fantastisk serien är, låt utdraget ur Blue Diablo göra det HÄR