onsdag 29 september 2010

Blood Song

Det enda jag ångrar med att läsa ofta är benägenheten att glömma böcker som jag läst tidigare, hur minnesvärda de än var. Det gamla gör plats för det nya i hjärnan. Men fördelarna uppväger såklart nackdelarna, som dessutom inte är mindre än lätt åtgärdat (det är ju därför bloggen finns). Här kommer recensionen på en bok som jag läst under sensommaren.

Blood Song av Cat Adams (aka C.T. Adams och Cathy Clamp) är första delen i en vampyrserie.

Celia Graves är en av de bästa livvakter som finns, hennes kundkrets består enbart av rika och kändisar. Hon skyddar dem från spöken till demoner och andra övernaturliga väsen. Men hennes nuvarande uppdrag att vakta en europeisk prins går fruktansvärt fel när teamet blir överfallen av vampyrer. Förutom att förlora sin partner blir Celia biten av en vampyr. Detta medför att hon blir omvänd till halvvampyr. Men vampyrerna är inte nöjda. Antingen vill de döda henne - eller för alltid omvandla henne till en av dem.

“You are an abomination.”
Excusssse me?” I raised my brows, my voice bordering on insulted. He laughed. From the expression on his face, it took him by surprise. “I take it you don’t laugh much.”
“Not really, no,” he admitted. The humor was gone as though wiped from a slate. He was talking directly to me, as if Emma weren’t even there, but that didn’t seem to bother her. I would’ve been pissed.
“‘Abomination’ is the term used by the vampires for that small group of persons who should have died, or been turned, but instead survived with only partial physiological changes. They live, they have a soul and possess their own memories, but have been altered significantly. Each person’s physiology changes differently. We’re still determining that with you.”


Även om Celia förblir mänsklig efter överfallet kan hon inte förneka de förändringar hon genomgått: att vistas i solljus blir livsfarligt, primitiva instinkter tar ofrivilligt över och begäret efter blod är svårt att kontrollera.

Samtidigt som Celia brottas med att vänja sig vid förändringen och sina nya begränsningar, måste hon utplåna vampyren som bet henne - innan han får kontroll över henne.

Som vanligt blev jag indragen i en bok enbart av löftet av vampyrer. Dessvärre utgjorde Blood Song som högst medioker läsning. Boken är knappast dålig, men det saknas någon väsentlig beståndsdel. Celia lyckas inte inge något bestående intryck. Hon drabbas av fler personliga kriser än vampyrattacken: hennes bästa vän hittas mördad och hon blir hotad av en läkare att bli intagen för tvångsvård. Hon upptäcker även att hon haft fel om sin bakgrund - att hon aldrig någonsin varit en vanlig människa, eller 'plain vanilla human', som hon kallar det. Celia är en siren, och hennes förmåga kom till förgrunden i samband med omvandlingen till halvvampyr.

Men trots alla nya upptäckter så berördes jag svagt, om än alls av Blood Song. Kanske beror det på att alla avslöjanden kom så sent i boken att man i princip var tvungen att bläddra bakåt för ledtrådar. Dessutom lämnades många viktiga punkter obesvarade inför kommande bok och det hänger minst sagt en del lösa trådar. Men! Andra delen, Siren Song lovar bättre utsikt, och jag är fast besluten att ge serien en andra chans.

Läs kapitel ett i Blood Song (Blood Singer #1) här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar