söndag 4 juli 2010

Dead, Undead, or Somewhere in Between

.. är inte benämningen på mitt fysiska tillstånd, utan den fyndiga titeln på boken jag läst senast. I vanliga fall är det en ovanlighet att se mig utan en bok, men då jag precis återvänt från en veckolång semester i det vackra Medelhavet, närmare sagt Turkiet, Side är detta vad jag hann läsa kort innan avresan.

Dead, Undead, or Somewhere in Between är en urban fantasy (som ni säkert förstått vid detta lag handlar 99,9 % av allt som delges här om urban fantasy).
I ärlighetens namn kan jag lugnt säga att man inte missat mycket genom att undvika detta litterära verk i sitt korståg genom Urban fantasy-djungeln. Boken tar upp saker som redan finns i alla andra böcker som berör vampyrer (blodsugare), necromancers (folk som har förmågan att kommunicera med och kontrollera döda). I själva verket kan jag rekommendera en eller annan författare som har riktiga mästerverk inom denna genre. Det enda unika är väl miljön i denna berättelse.

Huvudpersonen, Rhiannon, jobbar som bartender i en strippklubb. Hennes liv genomgår en stor förändring då hennes slag - necromancers - är eftertraktat av vampyrer, och hon under hot tvingas hjälpa traktens vampyrledare, Disco, med lösandet av mordet på en serie vampyrer. För att återge en kort beskrivning på hur vampyrer fungerar i denna bok - jag har en smärre svaghet för definitionen av vampyrer i olika författares verk då jag läst ett hundratal vampyrböcker hittills: dessa beskrivs i regel som alltifrån vackra, listiga personer i högt upsatta positioner, stor anhängarskara och starka politiska förbindelser till små stinkande sjaskiga varelser. I många fall är det dock, till min stora besvikelse, bara ett hopkok av hur andra författare skapat sina vampyrer.

I Dead, Undead, or Somewhere in Between har vampyrer till exempel ingen kroppsvärme (Edward, någon ..?), de kan läsa folks tankar (Edward, någon?), blir snyggare efter förvandlingen till vampyr (Edward, någon?!) och har även telepatisk förmåga. Religiösa föremål är ofarliga, de sover vart de vill och är alltså ej bundna till likkista eller planteringsjord, har permanent solallergi, bestämmer fritt över sin sovadags, men kan få brännskador utav holy water (vigvatten). Sen får de ej inträda folks hem utan att bli inbjudna, men vad är väl det när de har förmågan att övertala människor med en blick. Vampyrer behöver dessutom aldrig lyfta ett finger, de tjänar en förmögenhet på att enbart sälja sitt blod:

Vampire blood is huge on the black market. If you drink or inject it, it makes for one hell of a high. It also has the power to heal wounds faster, make you stronger, and does wonders for the sex life.

Med andra ord: en sedvanlig och just därför en smärre tråkig beskrivning av en vampyr. Inget nyskapande här inte. En ringa sammanfattning vore väl om jag skulle säga att när jag väl vände sista bladet i boken hade jag ingetts känslorna Bored, Not bored, or Somewhere in Between. Så gott folk, jag rekommenderar starkt att vi vänder blicken åt annat håll i väntan på nästa stora urban fantasy-upplevelse. För min del blir det Chloe Neill's Twice Bitten (3:e delen i Chicagoland vampires) som kommer ut den 6:e juli nästa vecka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar