måndag 24 maj 2010

Once Bitten Twice Shy

Once Bitten Twice Shy är debutboken i författaren Jennifer Rardins serie om Jaz Parks. Jaz är en CIA-agent som spårar upp brottslingar på CIA:s svarta lista och onda vampyrer tillsammans med sin partner, vampyren Vayl.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Boken startar sex månader efter att huvudpersonen Jaz fått sin partner. Lite besviken blir man när man inser att författaren hoppat över introduktionsfasen: hur de kom att lära känna varandra osv, med tanke på att Jaz och Vayl verkar motvilligt attraherade av varandra.
Relationen mellan Jaz och Vayl är i övrigt alltför otydlig, även när man får reda på att de har ett magiskt band.

Jaz och Vayl kämpar i berättelsen för att rädda världen från en ..håll i er nu, terroristattack, som gruppen the Sons of Paradise står bakom. De vill släppa lös en pest över jordens befolkning. Fast boken ingår i urban fantasy så saknade dess element någon begriplig förklaring. Alla författare har i regel en någorlunda unik världsbyggnad inom urban fantasy (väldigt få är i min mening pionjärer), hur triviala detaljer det än må handla om. Dock undviks i boken exempelvis en förklaring till den plötsliga uppkomsten av Jaz's övernaturliga krafter. Jag begrep aldrig riktigt heller vad det innebär att vara vampyr i Rardins alternativa värld.

Handlingen upplöses med en konfrontation i äkta sci-fi-anda: Jaz och hennes kompisar, mot en sekt som tillkallat en demon från en parallell dimension.
I boken finns också skymtar av Jaz:s traumatiska förflutna, som Jaz själv inte kommer ihåg på grund av alla minnesluckor. Långsamt avslöjas den trauma hon upplevt. Åter slogs jag av känslan att boken startar efter att de viktiga händelserna skett.
Något som ändå lyfter denna bok i mina ögon är Jaz:s inre dialog som är kvicktänkt och stundvis rolig:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
'I looked through the peephole. Nobody. And the only inhabitant of the hall, when I opened the door, was a serving cart full of covered dishes. I imagined the waiter dashing back to the elevator after he’d rung so I wouldn’t catch a glimpse of him and think, gasp! that real people actually ran this hotel. I supposed the employees did a lot of darting into stairwells and linen closets. Were they required to run sprints every morning before work to keep themselves in shape? Hmm, a definite thought.'
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Se författarens hemsida.

Tillägg: Första delen i serien. Hittills är serien uppe i sex delar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar