onsdag 26 maj 2010

A Knight in Shining Armor

I dagarna har jag läst ut romansförfattare Jude Deveraux:s A Knight in Shining Armor. Troligen skrevs boken någon gång under 1980-talet, men har reviderats på senare år (50 sidors tillägg jmfrt med originalet). Enligt författaren, som skrev denna bok löst baserat på en egenupplevd trauma, så finns det en subtil signal i bakgrunden som handlar om alkoholism som ett sinnestillstånd – fast utan alkohol (om något sådant är ens möjligt).

Berättelsen handlar om Nicholas och Dougless som trots fyrahundra år mellan sig finner varandra via en oförklarlig händelse och blir kära. Man kan tro att detta skall resultera i en andlös skildring, men icke. Jo, de klassiska händelserna finns i denna bok. Nicholas, som via mystiska vägar hamnar i en kyrkogård på det skotska höglandet måste ta till all sin charm och övertygelseförmåga för att Dougless ska acceptera att han kommer från det förflutna och hjälpa honom. Dougless själv befinner sig vid tillfället i en djupt olycklig situation, då hennes dåvarande pojkvän och dennes dotter dumpade henne på en enslig kyrkogård.
Det bör kanske tilläggas att jag alltid har tanken på det lyckliga slutet i bakfickan när jag läser sådana här böcker. Så just därför läste jag boken med intrycket att slutet skulle vara gott, vilket det på sätt och vis också var. Men inget klassiskt slut, eller snarare förening.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Denna bok är en fristående berättelse men ingår samtidigt i femte delen i serien om familjen Montgomery. Det jag uppskattade mest var tidsresan. Då detta är en sk. time travel romance, där karaktärerna skiftar mellan olika århundraden, var det roligt att läsa om Nicholas förvirring och häpnad över saker som miniräknare, jeansbyxor, buss, toalett, TV etc. vilket ledde till ganska roliga repliker:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
After a while, Nicholas began to look for a chamber pot, but one was not to be found anywhere in the room. Finally, he went downstairs and out to the back garden to find a privy (sv. utedass), but there was none. “Have things changed that much in four hundred years?” he mumbled as he relieved himself in the rosebushes. He fumbled with the zipper and snaps, but managed rather well, he thought.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar